Ida Rehnlund och hunden Ali

Ali är en omplaceringshund som kom till min ägo när han var 2 år. Han var en total vilde när han kom till mig, så jag lämnade bort honom till mina föräldrar som bor på landsbygden, så han slapp sitta i en lägenhet och istället fick lite större utrymme. Detta gjorde gott för honom. Efter en tid så visade sig Ali vara en utmärkt draghund som älskade att arbeta. Och Ali fick utlopp för sin energi och fick för en gång skull känna sig trött och därefter började Ali formas till en ganska trevlig hund.

Men livet som draghund är tufft och slitsamt och kräver en otroligt vältränad hund för att prestera på topp och konsten att hålla hundarna fria från skador kräver underhåll av träning året om. Ett komplement till draget är jakten på hösten.
Min stora utmaning och dröm var att få till jakten, till något värdefullt, någonting som kunde dokumenteras i ett officiellt resultat.
Jag vill passa på erkänna att jag är en tävlingsmänniska som inte ger upp i första taget, men för den skull är jag inte oklok.

Det bästa beslut jag tagit i hundväg var att åka till Gotland med min hund och träffa Stefan för att få dom rätta verktygen, för att faktiskt lyckas på ett jaktprov.
Första mötet bestod av gott kaffe och hundprat i säkert 2 timmar! Jag fick berätta om min hund, om vad vi kunde och inte kunde, just för att försöka reda ut vad som behövdes tränas på. Eftersom tiden var det enda som vi hade emot oss så bestämde vi oss för att köra igång illa kvickt! Första träningen bestod mest att känna av miljön, och acklimatisera sig på ön. Att springa på kilometerlånga fält var någonting helt nytt för Ali men passande nog för en hund med mycket fart och vidd. Även fasan och rapphöns blev en ny erfarenhet för min hund. Skogarna i Norrland bjuder mest på tjäder, orre och ripa!

Vi tränade på att få igång söket och revieringen eftersom det är hela förutsättningen för att kunna hitta fågel. Stefan visade med hela kroppen och förstärkte även med rösten när det behövdes, just vid vändningarna kant till kant, och ibland vända innan kant, en slags gummibandsteknik, och att istället för att möta hunden, springa ifrån hunden för att få igång flytet. Helt okomplicerat och bra motion även för hundens matte!!
Just revieringen jobbade vi med ganska hårt, och det visade sig att Ali fattat galoppen för han gjorde bättre ifrån sig från dag till dag.
Fågelkontakten kändes också viktigt att få, eftersom det var målet.

En fågelkontakt minns jag särskilt tydligt, och det är nog rätt typiskt att man minns det dåliga och inte det bra, men anledningen till att jag minns den så starkt och även berättar om den är att Stefan lugnade en förtvivlad matte på ett utmärkt sätt!

Ali skrämde upp en kull rapphöns på ganska långt avstånd från mig och sprang efter i en jäkla fart, och det är en riktig mardrömssituation enligt mig och säkert många med mig, för händer det på ett prov så är det liksom kört… en olydnad som man vill slippa helt enkelt.

Jag sa genast till Stefan, -vad gör jag nu? En och annan svordom kom även tyst inom mig själv. Faan. Och i samma ögonblick säger Stefan, -najj då, ingen fara, det gör inget, och jag tänker, vadå gör inget, detta är en katastrof.. Stefan säger snabbt, -titta på honom han drar rätt in i ett 2 meter högt majsfält och där lär han känna sig ganska ensam och vilsen, och Stefan förklarar att i hundens värld är det oerhört ogynnsamt. Och jag tänker, varför har man aldrig tänkt så, hunden straffar sig själv mitt framför ögonen på mig och jag surar ihop? Varför då liksom? Jag ska ju vara glad! Och när den polletten trillade ner så blev jag otroligt lättad, och som Stefan sa, -nu glömmer vi det och fokuserar framåt! Bara det fick mig att både förstå Stefans träningsfilosofi och känna mig trygg och än mer redo att gå vidare!

En till sak vi tränade på var sitt i skott. Även denna träning väcker ett minne av tajming. Vi tränade rakt upp och ner skott, skott – sitt, skott – sitt, osv…  Men för att få ihop hela paketet så ska det vara en live-situation med fågel inblandad. Man kan säga att det blev en spontan och naturlig situation där ingen av oss var särskilt förberedd – förutom Stefan! Vid detta tillfälle skulle vi avrunda ett pass och bege oss mot bilen. Ali är för tillfället kopplad och Stefan säger, -släpp honom här en sista gång! Sagt och gjort. Ali visar klart och tydligt att det var hett och kort därefter står Ali för fågel och jag skickar på Ali och upp flyger en fågel och i samma veva är Stefan med och drar av ett skott och yess! träningen visar sig har fungerat och nu fick vi även befästa skottet! Vilken lättnad! Och så otroligt naturligt, inte konstlat utan helt vild fågel! Glädjen den kvällen var enorm, en sådan drömsituation som var helt naturlig och helt under kontroll av Stefan. Lyckan den kvällen var så total!

Innan vi åkte till Gotland hade jag anmält Ali att debutera på fältprov, och nu var det bara  två dagar kvar. Både jag och Stefan tyckte nu att Ali var så redo som det gick på den korta tiden vi tränat, att starta på provet. Ali fick en välbehövlig vila dagen innan provet. Provmorgonen startade hemma hos Stefan för att snabbt repetera en apport på fasan. Jag kom på i sista sekund att Ali aldrig apporterat en fasan. En viss tvekan första försöket resulterade än en gång i frustration hos mig men lugnet Stefan beordrade än en gång apport och vips så kom Ali med fågeln och nu var vi så redo vi kunde bli!

Provet startade och alla var förväntansfulla. Jag var nog mest nervös, men Stefan startade själv sin hund Isak på samma prov och det kändes skönt att ha någon att fråga under dagens gång. Det blev en lång dag. Ali fick 5 st släpp och en provtid på närmare 85 min och då händer det jag längtat så länge efter Ali står för fågel och jag blir stum av förvåning, tror liksom inte att det händer!? Allt sker ganska snabbt och jag hör hur domaren drar av en skott salva och i nästa sekund tänker jag stanna, Ali måste stanna! Är det någon gång det har varit så viktigt att stoppet funkar så är det nu. Jag blir stum och ser Ali gå efter några steg, och tänker, -nej det är inte rätt, så jag blåser i pipan och ropar till med en röst som jag inte ofta använt mig av: -Stanna!!! Ja, Ali stannar upp och jag drar en lättande suck och tänker, tack gud för att det funkade just idag!

Sedan vänder jag mig om och Stefan har då tydligen sett hela förloppet och säger, -GRATTIS IDA!!!

Vi fick ett 2:a pris på debuten, både för mig och min hund på Fält. Detta hade aldrig funkat utan hjälp av Stefan. Inte på 10 timmars övning själv, men med Stefans hjälp klarade vi det! Och bevisningen är den sunda och mjuka, och fokuseringen på det som hunden gör rätt, och att slippa konflikter. Där har ni Facit för oss!

Fortsättningsvis har jag tagit med mig det jag lärt mig av Stefan även in i vardagen med min hund! Jag känner mig stolt och glad och oerhört tacksam att ha hittat en som kan jobba med hund på ett så enkelt sätt, och även förklara på ett sätt som är lättförståeligt, och fram för allt utan våld!

//Tusen tack Stefan //Ida & Ali